onsdag 3 september 2008

LÄMPENSHÅLAN




Artikeln uppdaterad 11 november 2008
Lämpenshålan är Värmlands största dödisgrop. Den mäter 350 x 180 meter och dess djup är cirka 30 meter, om man mäter nivåskillnaden mellan landsvägen och hålans botten. Gropen bildades när inlandsisen drog sig tillbaka för cirka 10 000 år sedan. Isblock lossnade från iskanten, vartefter som isen smälte, och dessa block blev begravda under sand och grus, som forsade fram i den isälv som strömmade under inlandsisen. När sen temperaturen steg så smälte de begravda isblocken (dödisen) och kvar blev en hålighet i marken.

Dödisgropen ingår i den rullstensås, Väseåsen, som sträcker sig från Arnön, vid Vänern, och norrut till Brattforsheden. På åsens sluttningar kan man se spår av förhistoriska strandlinjer, som visar olika stadier i områdets landhöjning. Inom området finns också några mindre dödisgropar.

Området består av glest högstammig tallskog och med ljung, lingon, lavar och mossor på marken. När det gäller fågellivet har man observerat trädlärka och nattskärra.

I oktober 1982 beslutade länsstyrelsen i Värmlands län att Lämpenshålan, och ett 23 hektar stort område däromkring, skulle bli naturreservat. Det är Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län som förvaltar reservatet.

Lämpenshålan ligger 17 kilometer norr om Väse, på vägen till Sutterhöjden. Latitud 59,5216 grader nord och longitud 13,9552 grader öst.



Fler bilder

Källor:
Informationsskylt på platsen
Naturreservat i Värmlands län, nr 32, Länsstyrelsen Värmland
222 sevärdheter i Värmland, Värmlands museum, 1986

Karlstad kommuns hemsida




tisdag 2 september 2008

BORGÅSBERGET




Uppe på Borgåsberget, på västra sidan av sjön Västra Silen, cirka 1,2 kilometer sydväst om Breviken, i Blomskogs socken, Värmland, ligger resterna av en fornborg. Den har fornlämningsnummer 39 i Blomskogs socken. Latitud: 59,2884 grader nord, longitud: 12,0852 grader öst (WGS84). Det enda som finns kvar av borgen är en cirka 50 meter lång, låg mur, på bergtoppens södra sluttning. Åt väster, norr och öster har de branta bergsidorna fungerat som ett naturligt skydd. I söder finns en 2 meter bred ingång. Borgen mäter 110 x 55 meter. Man tror att en palissad av trä var byggd på muren. Inga brandspår har hittats i murarna.

Det anses att de flesta fornborgar har anlagts under den yngre järnåldern (400 – 1050 e. Kr.). I ofredstider har borgarna använts som tillflyktsplatser. Man kan också tänka sig att borgarna har använts för att bevaka vägar och sjöleder. Ytterligare en möjlighet är att de har fungerat som befästa, permanenta boplatser.

Från bergets topp har man en vidsträckt utsikt över Västra Silen och den omgivande jordbruksbygden. Strax norr om berget ligger byn Källtegen, som till en del har kvar det gamla utseendet som fanns innan skiftesreformerna.

Själva berget består av bohusgranit, som huvudsakligen finns i norra Bohuslän, men som även förekommer i ett mindre område i sydvästra Värmland. Bohusgranit är den yngsta urbergarten i Sverige och har en ålder av 800 miljoner år.

I fornborgens mitt står en tre meter hög stenfigur, som kallas Borgåsgubben. Enligt traditionen ska den ha rests i samband med krigen mellan svenskar och norrmän under 1600- och 1700-talen. Meningen var att silhuetten av gubben skulle skrämma fienden.

En liten bit från Borgåsgubben hittar man två hjulkors inristade i berghällen. De gjordes av luftbevakare, som var stationerade här under andra världskriget.

Borgåsgubben

Fler bilder

Se även Borgåsberget i Värmländska fornminnen


Källor:
Informationsskylt på platsen
Befästa berg – hägnade höjder, Hans Lind, 1993
222 sevärdheter i Värmland, Värmlands museum, 1986
Riksantikvarieämbetets Fornsök,