söndag 29 mars 2009

GYMNASIUM ADOLPHO-FREDERICIANUM




Historien om ett 250 år gammalt byggnadsverk

Texten uppdaterad 2016-09-14
Den 10 maj 1903 skickade en man vid namn Åke det här vykortet från Karlstad till fröken Hanna Sjöberg på Dragarbrunnsgatan i Uppsala. Han skrev och tackade för
namnsdagsgratulationerna som han hade fått två dagar tidigare. Åke har faktiskt fortfarande namnsdag den 8 maj. På vykortet finns ett foto av Gamla gymnasiet, Gymnasium Adolpho-Fredericianum, i Karlstad, med dess åttkantiga observatorietorn. Gymnasiet uppkallades efter kung Adolf Fredrik. Han var Sveriges kung mellan 1751 och 1771.

Som jag tidigare har berättat på den här hemsidan så projekterades och byggdes gymnasiet mellan 1753 och 1759 och dess arkitekt hette Carl Hårleman. Tack vare vykortet blev jag inspirerad till att ta reda på mer om den lite märkliga byggnaden uppe på Lagberget. Byggnaden förvaltas av Statens fastighetsverk och på dess hemsida hittade jag många kompletterande uppgifter. Dessutom fanns det mycket att läsa i Värmland förr och nu från 1923 och mer specifikt om tornbyggnaden i kapitlet Observatoriet på Karlstads gamla gymnasiebyggnad i boken Redogörelse för Karlstads högre allmänna läroverk 1937/1938.



Efter Hårlemans död bearbetade hans medarbetare, arkitekten Carl Johan Cronstedt, ritningarna och ändrade både planlösning och fasader. Sedan leddes byggandet av Johan Eberhardt Carlberg, som också han var in och ändrade i ritningarna, så hur dagens interiöra rumsdisposition ser ut överensstämmer till stora delar med hans planlösning. Under hösten 1753 påbörjades sprängningarna i berget för att ge huset en fast grund att stå på. Den 2 september följande år lade man grundstenen. Nästan exakt fem år senare, den 4 september 1759, invigdes gymnasiet med högtidliga ceremonier. Då fick också huset sitt namn: Gymnasium Adolpho-Fredericianum. Dittills hade bygget kostat 33 310 daler silvermynt, men man ansökte om, och beviljades, ytterligare 11 063 daler silvermynt ”till husets fullbordande och vidmakthållande”. Huset skulle hysa undervisningslokaler, och skolans kultur- och naturhistoriska samlingar, och här fanns även stifts- och läroverksbiblioteket.


Adolf Fredrik

Huset hade ju uppkallats efter kung Adolf Fredrik, men det verkar inte som om monarken någonsin besökte gymnasiet. Däremot kom kung Gustav III på besök den 15 november 1772 (klockan 4 på eftermiddagen).

Byggnaden har använts som fältlasarett, dels i början av 1800-talet och sen under första världskriget. Vid krigsutbrottet 1808 av det dansk-svenska kriget blev huset upplåtet till sjukhus för västra armén. Även vid kriget 1813-1814 användes lokalerna som fältlasarett.

Skolundervisningen pågick mellan åren 1759 och 1872, och flyttades sedan till det nybyggda läroverket, Tingvallagymnasiet, som ligger granne med Gamla gymnasiet. Från mitten av 1800-talet till 1929 förvarade Värmlands naturhistoriska- och fornminnesförening sina samlingar i huset. Därefter flyttades dessa föremål till det nyligen uppförda Värmlands museum. Under en tidsrymd av 100 år, mellan 1870 och 1970, var också Domkapitlet inrymt här. De var såpass framsynta att de 1908 installerade en rikstelefon i sina lokaler och 1909 drog man också in elektriskt ljus. 1974 flyttades stifts- och läroverksbibliotekets samlingar från gymnasiebyggnaden. Det var 2 200 hyllmeter som fördelades mellan Stadsbiblioteket och Högskolan. På Folkrörelsernas arkiv förvaras handskriftssamlingen. En del av 1700-talslitteraturen fick stanna kvar i huset och placerades i Skolmuseet, som flyttade in i Gamla gymnasiehusets bottenvåning 1979.

Byggnaden har renoverats vid ett flertal tillfällen. Första gången 1816, efter perioden som fältlasarett (då troligen tornets spira försågs med kulan och stjärnan), och sedan gjordes en grundlig renovering 1928-1929, då man bland annat lade på ett nytt yttertak av kopparplåt. År 2005 förbättrades det befintliga ventilationssystemet, som var byggt enligt självdragsprincipen. Den senaste renovering gick av stapeln under hösten 2009 då hela fasaden putsades upp. Samtidigt fick stjärnan och kulan, på observatoriets tak, en ny förgyllning.



På vykortet från 1903 kan man se att det inte finns någon stentrappa upp till entrén. Den ansågs nämligen vara till hinder för den ökade gatutrafiken på den smala Kungsgatan, så i samband med en reparation av huset blev den borttagen på sommaren 1870. På grund av detta var man tvungen att sänka ingångsporten och man tvingades också bygga en trappa inne i huset för att man skulle komma i jämnhöjd med golven i bottenvåningen. I Värmland förr och nu 1923 berättar Axel Dahlman att man på våren 1923, när man utförde gatuarbeten för att sänka Kungsgatan, påträffade rester av den gamla skoltrappan. ”Härav har domkapitlet föranletts att ingå till stadens drätselkammare med en framställning om vidtagande av åtgärder för den gamla märkliga trappans återställande.” Nu finns det återigen en stentrappa framför ingången.

Sedan 1935 är huset klassat som statligt byggnadsminne. Nuförtiden finns här bland annat Skolmuseet, ett arkitektkontor och en reklambyrå.



Det som framförallt ger byggnaden en speciell karaktär är observatorietornet på dess tak. För att ge de astronomiska instrumenten ett stadigt fundament att stå på uppfördes kraftiga murkonstruktioner i husets mittparti. I beskrivningar av byggnaden från tiden när den var nyuppförd kan man läsa att det i övre våningen fanns ”3:ne rum för Observatorn, utom förstuwa och lång gång. Observatorium är med tjocka murar och pelare från grunden, och sedan med sina hwalfbågar uppdraget öfwer skurtaket, så att det hafwer ren prospect öfwer horizonten på alla sidor”. Tornrummets alla åtta väggar är försedda med stora, höga fönster, vilket gör det möjligt att, med mindre instrument, kunna observera objekt på 75 graders höjd. För att observera direkt i zenit måste man gå ut på taket.

Observatorietornet anses vara så stort att det inte enbart skulle användas till skolundervisningen. Snarare skulle det vara en del i det forskningsarbete som pågick i Sverige på den tiden. Intresset för naturvetenskap var stort. Linné hade vunnit världsrykte som botanist och Anders Celsius hade återvänt till Sverige, efter långa utlandsvistelser, och hade ingjutit ny energi i forskningen. På det nybyggda astronomiska observatoriet i Stockholm arbetade Pehr Wilhelm Wargentin med tabeller över Jupitermånarnas rörelser. Han var i stort behov av större observationsmaterial än vad han hade möjlighet att åstadkomma själv. Kanske var det därför som ansökan om att få göra observatoriet större, så att ”man lägligen kan bruka 20 fots tub” bifölls i ett kungligt brev av den 17 oktober 1753.

Den som skötte om det astronomiska observatoriet i början var lektorn Erland Fryxell. I Vetenskapsakademiens protokoll från den 15 juli 1767 står det att Fryxell belönades med en jetong (belöningsmedalj) för sina astronomiska observationer. De lärare som kom efter Fryxell tycks inte ha haft samma intresse för astronomi, så de ursprungliga, storvulna planerna kom på skam. 1838 gjorde professorn C. G. Brunius en resa genom västra Sverige och besökte då också Karlstad och gymnasiehuset. Han berättar att han fick avslag på sin begäran att få se tornrummet med förklaringen att där inte fanns något att se. Då hade tydligen observatoriet stått oanvänt i flera år och det har heller inte kommit till användning sen dess. Det har nu stått öde i mer än 170 år.


Kvadranten som den såg ut 1938

Det enda instrument som finns kvar är den stora kvadranten, som användes för mätning av stjärnhöjder. (Se även artikeln om stjärnbilden Murkvadranten). Den är gjord av 1¾ och 1¼ tums bräder och har en diameter av 180 cm. Stativet är byggt av grovt virke och foten består av tre kraftiga bjälkar som bildar en triangel. På den träskiva som bildar cirkelbågen är graderingen gjord med inskurna delstreck. Det blev tydligen något fel med graderingen för skalan är överklistrad med papper, där en annan gradindelning finns inritad. Man har inte hittat någon siktanordning och inte heller något lod, som skulle visa vinkeln vid höjdmätningarna.

Redan på 1930-talet framfördes förslag på att tornrummet skulle inrättas som ett astronomiskt museum. Förre skoldirektören Carl Erik Carldén skriver 1992 i kapitlet Gymnasium Adolpho-Fredericianum i boken Semper Ardens: ”Den unika tornbyggnaden bör åter få spegla dess tilltänkta användning och inredas som astronomiskt museum”. 1998 tog Karlstads hembygdsförening återigen upp idén i en artikel i Värmlands folkblad. Men ännu har inget hänt på den fronten.

https://get.google.com/albumarchive/105476217302698762117/album/AF1QipPLpmAoj8hbGigGiPtOpI5-aykVzN9rt896AnrI/AF1QipM-MaMxteTPOLUvfFIsxRDaO62-A-AQNp_NLDDX













I artikeln Observatoriet på Karlstads gamla gymnasiebyggnad kan man läsa att det år 1938, bland Karlstads läroverks inventarier, också fanns en jordglob och en himmelsglob. I samband med en reparation i huset hade de blivit undanstuvade men hade återfunnits. Himmelsgloben har en diameter på 68,5 cm och är ganska väl bibehållen och figurerna på den är nästan fullständiga. Stjärnbilderna är försedda med latinska och arabiska inskriptioner. Ovanför titelkartuschen finns ett inramat porträtt av Tycho Brahe. Globen är från 1600-talet och gjord av den holländske kartografen Willem Janszoon Blaeu. Jordgloben, som är gjord av samme kartograf, är inte i lika bra skick som himmelsgloben. Dessa båda glober förvaras i Skolmuseet, som är inrymt i Gamla gymnasiet. Uppdaterat 2013-12-31: Skolmuseet har flyttats till Rudsskolan. De båda globerna skänktes till Värmlands museum och ingår för tillfället i utställningen 1001 Inventions (utställningen avslutades den 19 januari 2014).

https://get.google.com/albumarchive/105476217302698762117/album/AF1QipPLpmAoj8hbGigGiPtOpI5-aykVzN9rt896AnrI/AF1QipO3LbEFrxzfhTMIeAFlAcItRIoIBXEUkuxDc-3Z














Uppdaterat 2016-09-14:
Erik Bengtson har i dagarna gett ut boken Lektor Fryxell och stjärnorna, som handlar om karlstadlektorn Erland Fryxell och hans stora förhoppningar inför observationen av Venuspassagen den 3 juni 1769. Med tornobservatoriet på Gamla gymnasiet som bas ska han bli Värmlands Galileo. Men hans väg kommer att kantas av vedermödor och tragedier.
Jag fick glädjen att bidra med ett par fotografier av Willem Janszzon Blaues himmelsglob till boken. Bilderna tog jag när himmelsgloben och jordgloben fortfarande stod i Skolmuseet i Gamla gymnasiet.
Enligt Erik Bengtson står de två globerna nu under varsin vit duk i Värmlands museums magasin i Ulvsby, en mil norr om Karlstad.

När jag ser på det gamla vykortet så är det lätt att börja fundera över tidens gång. Om man förutsätter att fotot togs samma år som vykortet poststämplades, så ser man alltså 106 år tillbaka i tiden. År 1903 var huset redan då 144 år gammalt. Om inte en brand förstör huset, eller att det blir bombat i något framtida krig, eller utraderat av någon okänslig stadsplanering, så kommer det troligen att stå kvar, och se likadant ut, om ytterligare 200 år.



Uppdaterat 2010-04-03:


Under hösten 2009 fasadrenoverades byggnaden och stjärnan och kulan, på observatoriets tak, fick sin förgyllning förbättrad.

https://get.google.com/albumarchive/105476217302698762117/album/AF1QipPINm6ZGtRTqNlYW_99A9ZkrZdr1vwWs4ZZex1U/AF1QipNXyrqmVEi3Mm74GWQYhd2PYv6kiKvuPUx0MPFd



Källor:
Lektor Fryxell och stjärnorna, Erik Bengtson, 2016
Statens fastighetsverks hemsida, http://www.sfv.se/
Gamla gymnasiet, Per-Jan Wållgren, ur Skolbyggnader i Karlstad (en guide vid Kulturhusens dag 10/9 2000).
Artikel i Värmlands folkblad 1998-10-27.
Gymnasium Adolpho-Fredericianum, ur Semper Ardens, 1992.
Observatoriet på Karlstads gamla gymnasiebyggnad, Brynolf Fänge, ur Redogörelse för Karlstads högre allmänna läroverk 1937/1938.
Gamla gymnasiehuset i Karlstad, Axel Dahlman, ur Värmland förr och nu 1923.