HAEBERLEINS SOLUR

Utanför kontorsbyggnaden Karolinen, i Karlstad, står Roland Haeberleins skulptur Solur.
Den är konstruerad som ett fungerande solur, men är också någonting mera. Konstnären kombinerar vetenskap, konst och litteratur på ett fantasieggande sätt. På solurets många små nischer möter man bl.a. den värmländske byggmästaren Hybelejen, som blev kallad Kevenhüller i Selma Lagerlöfs bok Gösta Berlings saga. Vi möter också Einsteins relativitetsteori och hans tankar om att tiden är den fjärde dimensionen. Haeberlein funderar kring vad som är tidens väsen. ”Fantasi: att förflytta sig i tid och rum.” En meridian visar sommarsolståndet och på ett annat ställe kan man se jordens bana runt solen. Vad är dröm och vad är verklighet? ”Drömmen där förflutet, nutid och framtid blandas om vartannat.”

Skulpturen invigdes den 2 september 1976 och för kostnaden stod Statens konstråd och Karlstads kommun.

Roland Haeberlein är född 1941 i München och är sedan 1962 bosatt i Sverige. Han arbetar mycket med att återanvända till exempel gamla möbler, som han sågar itu och sen sätter ihop till skulpturer.
Man kan se hans verk på bland annat Moderna museet i Stockholm och på Göteborgs konstmuseum. Hans konstverk finns också på Karolinska sjukhuset och i Fatbursparken i Stockholm.

På grund av upphovsrättsliga skäl kan jag tyvärr inte publicera några fotografier på Haeberleins solur. Att fotografera och publicera stadigvarande placerade utomhuskonstverk är tillåtet enligt lag. Man kan alltså visa bilder på tv och i böcker, tidskrifter m.m. Men detta gäller av någon anledning inte Internet. Så istället får jag uppmana er att besöka skulpturen i verkligheten.

Källor:
Upptäck Karlstads skulpturer, Anna Svensson och Staffan Jofjell, 2006
Wikipedia

Renstadsnipans naturreservat

Tillägg 27 augusti:
Onsdagen den 27 augusti 2008 invigde landshövding Eva Eriksson Renstadsnipans naturreservat. Det 62 hektar stora området blev Värmlands 110:e naturreservat.

Det 252 meter höga berget Renstadsnipan ligger lite drygt 7 kilometer norr om Högboda i Värmland. Latitud 59,6169 grader nord och longitud 13,0857 grader öst.

På bergets västra sida leder en stig mot toppen. I en bäckdal på 130 meters höjd finns s.k. erosionshak och ackumulationsterrasser, som är rester av strandlinjer från en tid då Vänern var mycket större.

I slutet av juli 2008 beslutade länsstyrelsen i Värmlands län att Renstadsnipan ska klassas som naturreservat. I den bergiga terrängen har skogsavverkning varit besvärlig, så en del av träden har blivit över 200 år gamla. Döda, fallna träd har fått ligga kvar och blivit tillhåll för insekter, som i sin tur har blivit föda åt fåglar. Man kan hitta en del sällsynta djurarter på Renstadsnipan, t.ex. tretåig hackspett och berguv.

Uppe på toppen av berget finns ett nytt utsiktstorn som har byggts av Högboda byalag. Från dess topp får man en vacker utsikt över Renstad och sjön Rinnen. Vid gynnsamt väder kan man se ända till Filipstad.

Renstadsnipan kallades ibland Penningberget eftersom det enligt en sägen har gömts en silverskatt i en grotta. På snipans östra sluttning finns en djup klyfta som kallas Bergakungens kassakista.

Fler bilder

Källor:
Artikel i Värmlands folkblad 2008-08-14
222 sevärdheter i Värmland, Värmlands museum, 1986
En bok om Boda, Linus Brodin, 1952

Klepsydran på Athens antika agora

Artikeln uppdaterades 7 december 2008

Denna ruin av en offentlig klepsydra (vattenur) ligger i den sydvästra delen av den Antika agoran i Athen, Grekland. Vattenuret byggdes under fjärde århundradet f.Kr., och är en påbyggnad, på norra sidan, av en byggnad, som man tror var Heliaia. Heliaia var en av flera domstolar, som antika författare förlägger i närheten av Agoran. Klepsydra betyder vattentjuv och kommer av de grekiska orden klépto, stjäla (jämför kleptoman) och hydor, vatten. Ordet klepsydra är släkt med det populära ordet för solur, skiathéras, skuggfångaren, som kommer av orden skia, skugga och theráo, fånga, jaga. Tidigt användes klepsydror för att begränsa tiden för anföranden vid domstolsförhandlingar. Ett problem med vattenuret var att om vattnet rinner ut ur ett hål i botten av ett cylindriskt kärl så avtar hastigheten med tiden eftersom vattentrycket i öppningen minskar efter hand som vattennivån sjunker. För att vattenuret inte ska ”dra sig” så måste vattennivån vara konstant. Ett sätt att lösa detta problem var att förse behållaren med mera vatten än som rann ut ur hålet i botten. Då hölls trycket konstant och uret gick jämnt.

Källor:
Grekisk och romersk ingenjörskonst, Bjarne Huldén, 1994
Athenian Agora, The American School of Classical Studies, 1993

Vindarnas torn

Se den uppdaterade versionen Vindarnas torn 2018
 
I östra kanten av den romerska agoran i Athen, Grekland, ligger vindarnas torn. Enligt den romerske arkitekten Vitruvius byggdes detta horologium av astronomen Andronikos från Kyrros, Makedonien. Man antar att det skedde någon gång under det andra århundradet f.Kr.

Det var ett kombinerat solur och vattenur och fungerade även som vindvisare. Det åttkantiga marmortornet är tolv meter högt och åtta meter i diameter. Det är inriktat efter de åtta atenska kardinalpunkterna. Runt överkanten av tornet löper friser som föreställer de olika vindarna: Boreas (norr), Skiron (nordväst), Sefyros (väster), Lips (sydväst), Notos (söder), Euros (sydost), Apeliotes (öster) och Kaikias ( nordost).

På tornets tak stod en vindflöjel, i brons, i form av en triton. Den är nu försvunnen. Nedanför varje fris finns ett solur inristat.





Fler bilder

Källor:
Greece, A Phaidon Cultural Guide. Phaidon Press, 1985
Grekland, Athen & fastlandet. Streiffert, 1999