“…underrättelser derom, att svarta stenar från himmelen nedfallit i Fitja socken…”
Det var på årets första dag 1869, ungefär klockan 12:30, som det hände. I Stockholm kunde man höra en dov, enstaka knall. Snart spreds ett rykte att Nobels nitroglycerinfabrik vid Vinterviken hade “sprungit i luften” eller att det hade inträffat en explosion i det 7 mil avlägsna Åkers krutbruk. Men det var inte bara i Stockholm som man hörde märkliga ljud. I Enköping liknade man det vid “rasslet av en mängd på hård väg framrullande vagnar”, i Sigtuna “en knall likt ett kanonskott, som åtföljdes av ett långsamt, men jämnt mullrande”, i Uppsala trodde man att ett högt stenhus hade ramlat ihop.
Hessle gård, Fittja socken, Uppland. Vykort från 1916.
Men det var Hässle gård, knappt fyra mil sydväst om Uppsala, som blev mittpunkt för händelsen. (59° 43’ 33” N, 17° 24’ 53” Ö)
Fittja kyrka, Enköpings kommun, Uppland. 20140716.
© Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
Traktens invånare var just på väg hem från gudstjänsten i Fittja kyrka. De som åkte häst och vagn missade oljudet p.g.a. skramlet från vagnshjulen mot landsvägen. Däremot hörde fotgängarna först “tre till fyra knallar liknande det starkaste åskslag, därpå ett rassel, som om en mängd åkdon i fyrsprång sprängt förbi eller som om man på en gång utstjälpt en mängd stenlass”. Sedan tycktes man höra ett ljud “liksom en orgel hade spelat, så ett väsande, stundom övergående till småningom bortdöende flöjttoner”.
Lårstaviken. Fittja socken, Enköpings kommun, Uppland. 20140716.
© Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
En person som höll på att fiska ute på den istäckta Lårstaviken, mellan Hässle gård och Wiks slott, såg en medelstor sten komma i en vertikal bana och slå ner tätt intill honom på isen. När han plockade upp stenen noterade han att den var så varm som om den hade varit utsatt för “solbaddet” under en varm sommardag.
Wiks slott vid Lårstaviken. Balingsta socken, Uppsala kommun, Uppland. 20140716.
© Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
En kvinna, i närheten av Fittja prästgård, rusade ut ur sin stuga i tron att hon hade fått soteld i skorstenen. Hon kastade en blick upp mot himlen och fick se en sten komma “neddansandes”. Den strök tätt förbi henne med ett visslande ljud och slog i marken knappt åtta meter norr om henne.
En person som var på väg hem från Vagnhärads kyrka, i Södermanland, observerade en meteor, “som med ett ganska starkt, blek-blått sken bågformigt gick från söder till norr”.
En person som var på väg hem från Vagnhärads kyrka, i Södermanland, observerade en meteor, “som med ett ganska starkt, blek-blått sken bågformigt gick från söder till norr”.
Illustration meteorit (Pixabay). Wikimedia commons
En person i Årke, nordväst om Hessle, hade sett “alldeles som eldröda strålar ur ett framkommande ljusrödt något skumt moln”.
Dessa vittnesuppgifter har jag bland annat hämtat ur avhandlingen Meteorstensfallet vid Hessle den 1:sta januari 1869 av Adolf Erik Nordenskiöld.
Dessa vittnesuppgifter har jag bland annat hämtat ur avhandlingen Meteorstensfallet vid Hessle den 1:sta januari 1869 av Adolf Erik Nordenskiöld.
_-_Nationalmuseum_KAf.jpg)
Upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Målning av Georg von Rosen (1886).
Foto: Nationalmuseum, Stockholm. Wikimedia commons.
Han är ju mest känd för att ha seglat genom nordostpassagen med skeppet Vega under åren 1878 till 1880, men han var även verksam som geolog och mineralog.
Det var en stor meteor som hade orsakat ljus- och ljudexplosionerna när den med hög hastighet trängde in i atmosfären från sydost över Mellansverige. Den splittrades i flera hundra mindre bitar.
Karta över meteorstensfallet vid Hessle. Ur boken “Studier och forskningar föranledda av mina resor i höga Norden” av A. E. Nordenskiöld (1883).
OBS! Klicka på bilden för att komma till hela kartan (som kan förstoras).
Dessa bildade ett avlångt, ellipsformat, nedslagsområde med en bredd av 5 kilometer och en längd av nära 16 kilometer. Det sträckte sig i en riktning från Arnö i sydost upp till Balingsta i nordväst.
Det första meteoritnedfallet som skulle komma att dokumenteras i Sverige hade inträffat. Det fick sedermera namnet Hesslemeteoriterna (den gamla stavningen på Hässle). Ingen människa skadades lyckligtvis av meteoritregnet.
Vetenskapsmännen rycker ut
Efter drygt en vecka anlände forskare från Uppsala universitet, och från Riksmuseet i Stockholm, till platsen. Tack vare att lokalbefolkningen utlovades belöning för upphittade meteoriter kunde man räkna in 660 stenar, eller fragment av stenar.
Stenmeteoriter från Hessle, Sverige. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm.
(Fototillstånd: se “Fotografera på museet”)
Meteorstenarna “äro på ytan svarta, inuti ljusgrå samt så porösa, att de häfta på tungan och genast uppsupa det vatten som gjutes på den friska brottytan”, konstaterade Nordenskiöld. Den sammanlagda vikten uppgick till cirka 21 kilogram.
Den största stenen hittade man i nordväst, uppe vid Årke gård. Den vägde 1,79 kilogram.
De minsta bitarna, på bara några centigram, hittade man i sydost runt Arnö. Där hittade man också “svarta fragment av stenar som löstes upp till en kaffesumpliknande massa när man tog upp dem”. De större meteoritdelarna färdades alltså längst genom luften. Det är samma fenomen som när man kastar en handfull småsten av olika storlek. De större stenkornen färdas längst.
Meteoriter delas grovt in i de tre grupperna stenmeteoriter, järn-stenmeteoriter och järnmeteoriter.
Hesslemeteoriter. Ur avhandlingen “Meteorstensfallet vid Hessle den 1:sta januari 1869”
av A. E. Nordenskiöld.
Hesslemeteoriterna är klassificerade som stenmeteoriter av undergruppen vanliga kondriter H5. Kondriter innehåller så kallade kondruler. Namnet kommer från den antika grekiskans χόνδρος, choʹndros (’korn’, ’gryn’, ’brosk’).
Kondruler i meteoriten Grassland. Upphittad 1964, Texas, USA. Wikimedia commons
Kondrulerna är millimeterstora, sfäriska korn, som uppskattas ha en ålder av 4,6 miljarder år, dvs lika gamla som vårt solsystem. De består av olivin och ortopyroxen. De övriga delarna av meteoriterna består av bland annat troilit, plagioklas och järn/nickel. Kondriterna delas upp i undergrupperna H, L och LL beroende på mängden metallinnehåll. H betyder högt metallinnehåll (12-21% järn-nickel), L står för lågt metallinnehåll (5-10%) och LL (ungefär 2%).
Stenmeteoriter från Hessle, Sverige. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm.
(Fototillstånd: se “Fotografera på museet”)
Många av Hesslemeteoriterna förvaras på Naturhistoriska riksmuseet. Närmare bestämt 204 katalognummer.
Över till nutiden
Ådalen och Hessle. Två platser med meteoritnedslag. Google Maps.
Knappt 152 år efter Hesslemeteoriternas nedslag fick området ytterligare besök från rymden. Tre mil nordväst om Hessle, på ägorna till Refvelsta gods, nära Ådalen, utanför Enköping, slog en järnmeteorit ner den 7 november 2020. Nedslaget föregicks av ett ljusfenomen. Klockan 22:27 lystes himlen upp av en ljusstark meteor, en s.k. bolid, under tre sekunder. Det kraftiga ljusskenet observerades av kameranätverk i Norge, Finland och Danmark. I Larvik, i Norge, såg man hur den brinnande meteoren sköt fram genom atmosfären.
All-sky camera vid Institutet för rymdfysik i Kiruna.
Foto: Rick McGregor, IRF (non commercial purpose).
På grund av molnighet över Uppland kunde det svenska meteornätverket inte observera fenomenet (förutom som en liten prick på kameran i Umeå). Några lokalbor funderade på om det kunde vara en kärnvapenexplosion eller om det var smällen från ett trasigt avgasrör på grannens epatraktor som de hörde.
Med hjälp av bilder från de norska nätverkskamerorna gjorde Eric Stempels, astronom vid Uppsala universitet, en fallberäkning och fick snart fram en tänkbar nedslagsplats. Det visade sig vara ett fyra kvadratkilometer stort område norr om Enköping. De båda meteoritletande geologerna Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist var några av alla de förhoppningsfulla personer som gav sig ut i landskapet för att försöka hitta delar av meteoriten. Andreas och Anders insåg snart att de behövde komma fram till en mer exakt nedslagsplats. Anders kunde, med hjälp av en film som hade spelats in av en privatpersons dörrklocka i Växjö, göra nya beräkningar. Därmed flyttades nedslagsplatsen ungefär en kilometer österut.
Den 5 december 2020 hittade Anders och Andreas en 14 kilogram tung och 30 cm lång järnmeteorit i nedslagsområdet. Meteoriten låg delvis nedsjunken i mossa. Den har fullt med små gropar som liknar tumavtryck.
Med hjälp av bilder från de norska nätverkskamerorna gjorde Eric Stempels, astronom vid Uppsala universitet, en fallberäkning och fick snart fram en tänkbar nedslagsplats. Det visade sig vara ett fyra kvadratkilometer stort område norr om Enköping. De båda meteoritletande geologerna Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist var några av alla de förhoppningsfulla personer som gav sig ut i landskapet för att försöka hitta delar av meteoriten. Andreas och Anders insåg snart att de behövde komma fram till en mer exakt nedslagsplats. Anders kunde, med hjälp av en film som hade spelats in av en privatpersons dörrklocka i Växjö, göra nya beräkningar. Därmed flyttades nedslagsplatsen ungefär en kilometer österut.
Den 5 december 2020 hittade Anders och Andreas en 14 kilogram tung och 30 cm lång järnmeteorit i nedslagsområdet. Meteoriten låg delvis nedsjunken i mossa. Den har fullt med små gropar som liknar tumavtryck.
%20n%C3%A4rbild_KA.jpg)
Regmaglypter på meteoriten NWA 13202, en L4-kondrit från North West Africa. Fotocredit: Steve Jurvetson, Los Altos, USA. Wikimedia commons: Creative Commons Attribution 2.0 Generic
Det är s.k. regmaglypter, som uppstod när meteoritens yta smälte vid färden ner genom atmosfären. Dess mörka yta består av en tunn smältskorpa, som på sina ställen har fallit bort. På ena sidan är den något tillplattad som resultat av att den kolliderade med ett stenblock vid kraschlandningen. Man uppskattar att denna meteorit är den största delen av den ursprungliga 8 ton tunga meteoroiden som trängde in i atmosfären med en hastighet av 15 - 20 kilometer i sekunden. Det så kallade eldklotcentret CNEOS i USA hade nämligen fått en mätning av ljusstyrkan från en amerikansk spionsatellit och det pekade på en ingångsmassa kring 8000 kilogram.
Asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. Källa: Inner Solar System av Mdf. Wikimedia commons.
Troligen härstammar meteoriten från asteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter. En första översiktlig undersökning av meteoritens yta visade att den innehåller, förutom järn, cirka 10 procent nickel och är förmodligen en så kallad oktahedrit. De tillhör den vanligaste formen av järnmeteoriter.
Det är det första fyndet någonsin i Sverige av en järnmeteorit, som först blev observerad, och som man sedan lyckades hitta.
Meteoriten har ännu inte fått något officiellt namn, men arbetsnamnet är Ådalen efter nedslagsplatsen. Den förvaras för närvarande på Naturhistoriska riksmuseet.
Det är det första fyndet någonsin i Sverige av en järnmeteorit, som först blev observerad, och som man sedan lyckades hitta.
Meteoriten har ännu inte fått något officiellt namn, men arbetsnamnet är Ådalen efter nedslagsplatsen. Den förvaras för närvarande på Naturhistoriska riksmuseet.
Ps. Jag har tyvärr inga rättigheter till fotografier av Ådalenmeteoriten, eller av dess upphittare, så jag får hänvisa till Naturhistoriska riksmuseets hemsida.
Dags för juristerna
Ägaren till marken, där meteoriten hittades, Johan Benzelstierna von Engeström, på Refvelsta gods, hävdade att “det inte är en del av allemansrätten att plocka sten från andras mark”. Han och de båda meteoritletarna blev därmed oense om vem som hade äganderätten till meteoriten.
Sveriges Rikes Lag. Foto: Wolters Kluwer. Wikimedia commons
Tvisten nådde till slut Uppsala tingsrätt där dom föll den 20 december 2022: “Man anser att meteoriten inte blivit en del av den fastighet den fallit på och att stenen därmed var lös egendom utan ägare. Äganderätten ska därför tillfalla upphittarna”.
Rådmannen Markus Tengblad säger i ett pressmeddelande att “tingsrätten gör sammantaget bedömningen att en nyss fallen meteorit inte är en del av fastigheten som den har landat på”. Vidare säger Tengblad att allemansrätten ger var och en rätt “att leta efter meteoriter på annans mark, så länge fastigheten inte skadas. Detta gäller oberoende av en meteorits värde”.
Benzelstierna von Engeström meddelade att han kommer att överklaga domen.
Under tiden ligger meteoriten på Naturhistoriska riksmuseet i ett specialskåp med larmade dörrar och är därmed utom räckhåll för både forskare och allmänheten. Inga geologiska undersökningar av järnmeteoriten får utföras så länge tvisten pågår.
Rådmannen Markus Tengblad säger i ett pressmeddelande att “tingsrätten gör sammantaget bedömningen att en nyss fallen meteorit inte är en del av fastigheten som den har landat på”. Vidare säger Tengblad att allemansrätten ger var och en rätt “att leta efter meteoriter på annans mark, så länge fastigheten inte skadas. Detta gäller oberoende av en meteorits värde”.
Benzelstierna von Engeström meddelade att han kommer att överklaga domen.
Under tiden ligger meteoriten på Naturhistoriska riksmuseet i ett specialskåp med larmade dörrar och är därmed utom räckhåll för både forskare och allmänheten. Inga geologiska undersökningar av järnmeteoriten får utföras så länge tvisten pågår.
[Uppdatering 2024-03-21]: Svea hovrätt beslutade att äganderätten till meteoriten skulle tillfalla markägaren Johan Benzelstierna von Engeström på Refvelsta gods.
"Vi har gjort bedömningen att det som ligger närmast till hands är att betrakta meteoriter eller rymdstenar som en del av fast egendom precis som andra stenar även om det intuitivt kan kännas som att en meteorit är någonting främmande för jorden", säger hovrättsrådet Robert Green.
Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist dömdes att betala knappt 600 000 kronor i rättegångskostnader.
von Engeström säger att han ska deponera meteoriten till ett museum på livstid.
Läs mer Svea Hovrätt, SVT, DN, TV4
"Vi har gjort bedömningen att det som ligger närmast till hands är att betrakta meteoriter eller rymdstenar som en del av fast egendom precis som andra stenar även om det intuitivt kan kännas som att en meteorit är någonting främmande för jorden", säger hovrättsrådet Robert Green.
Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist dömdes att betala knappt 600 000 kronor i rättegångskostnader.
von Engeström säger att han ska deponera meteoriten till ett museum på livstid.
Läs mer Svea Hovrätt, SVT, DN, TV4
Fotocredit: Mike Peel, permission CC-BY-SA-4.0. Wikimedia commons
Detta är ett foto på den 639 kilogram tunga Holsingermeteoriten, som är det största fragmentet efter den 45 meter stora meteoren som skapade Meteor Crater i Arizona, USA. Enligt tidskriften Populär astronomi liknar Holsingermeteoriten och Ådalenmeteoriten varandra.
Källor:
Avhandlingen Meteorstensfallet vid Hessle den 1:sta januari 1869, av Adolf Erik Nordenskiöld, inlämnad till Kongl. Vet. Akad. Den 13 oktober 1869. Utgiven 1870.
Artikeln Hesslemeteoriterna, av Margareta Westlund, Populär astronomi, 2019.
Avhandlingen Om meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869, av Karl August Fredholm, 1869.
Boken Fält av Lotta Lotass, 2022.
Artikeln Om meteorstensfallet vid Hessle i Uppland, i Ny Illustrerad Tidning, 1869.
YouTube-filmen The famous Hessle Chondrite Meteorite at the Evolution Museum in Uppsala, https://www.youtube.com/watch?v=H4lpiyhrhRI
YouTube-filmen The Hessle Meteorite, 1869 Fall near Uppsala, https://www.youtube.com/watch?v=ghDSie-qr8I&t=0s
Artikeln Den stenhårda striden, av Kristin Karlsson (text) och Magnus Bergström (foto) i tidskriften Filter nr 82, oktober/november 2021.
Artikeln Novemberboliden över Sverige, av Eric Stempels i tidskriften Telescopium nr 1, 2021.
Artikeln Höstens meteorit är funnen av Joachim Wiegert i Populär astronomi https://www.popularastronomi.se/2021/02/hostens-meteorit-ar-funnen/
Notisen Spektakulärt fynd av järnmeteorit i Uppland, på Naturhistoriska riksmuseets webbsida: https://www.nrm.se/forskningochsamlingar/forskningsnyheter/arkivforskningsnyheter/2021/forskningsnyheter2021/spektakulartfyndavjarnmeteoritiuppland.9008208.html
Artikeln 14 kilos rymdsten hittad efter ljuset som skrämde hundratusentals, av Clas Svahn i Dagens Nyheter 2021-02-23: https://www.dn.se/sverige/14-kilos-rymdsten-hittad-efter-ljuset-som-skramde-hundratusentals/?fbclid=IwAR3uLa3aGs5wFP1uH6Ra6ExC5YwdPYFn6Ib8N7ChQoyQaK9thXyWxopse3k
Artikeln Jakten på meteoriten, av Eric Stempels, i Fysikaktuellt nr 1- 2022, s. 5 ff
Avhandlingen Meteorstensfallet vid Hessle den 1:sta januari 1869, av Adolf Erik Nordenskiöld, inlämnad till Kongl. Vet. Akad. Den 13 oktober 1869. Utgiven 1870.
Artikeln Hesslemeteoriterna, av Margareta Westlund, Populär astronomi, 2019.
Avhandlingen Om meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869, av Karl August Fredholm, 1869.
Boken Fält av Lotta Lotass, 2022.
Artikeln Om meteorstensfallet vid Hessle i Uppland, i Ny Illustrerad Tidning, 1869.
YouTube-filmen The famous Hessle Chondrite Meteorite at the Evolution Museum in Uppsala, https://www.youtube.com/watch?v=H4lpiyhrhRI
YouTube-filmen The Hessle Meteorite, 1869 Fall near Uppsala, https://www.youtube.com/watch?v=ghDSie-qr8I&t=0s
Artikeln Den stenhårda striden, av Kristin Karlsson (text) och Magnus Bergström (foto) i tidskriften Filter nr 82, oktober/november 2021.
Artikeln Novemberboliden över Sverige, av Eric Stempels i tidskriften Telescopium nr 1, 2021.
Artikeln Höstens meteorit är funnen av Joachim Wiegert i Populär astronomi https://www.popularastronomi.se/2021/02/hostens-meteorit-ar-funnen/
Notisen Spektakulärt fynd av järnmeteorit i Uppland, på Naturhistoriska riksmuseets webbsida: https://www.nrm.se/forskningochsamlingar/forskningsnyheter/arkivforskningsnyheter/2021/forskningsnyheter2021/spektakulartfyndavjarnmeteoritiuppland.9008208.html
Artikeln 14 kilos rymdsten hittad efter ljuset som skrämde hundratusentals, av Clas Svahn i Dagens Nyheter 2021-02-23: https://www.dn.se/sverige/14-kilos-rymdsten-hittad-efter-ljuset-som-skramde-hundratusentals/?fbclid=IwAR3uLa3aGs5wFP1uH6Ra6ExC5YwdPYFn6Ib8N7ChQoyQaK9thXyWxopse3k
Artikeln Jakten på meteoriten, av Eric Stempels, i Fysikaktuellt nr 1- 2022, s. 5 ff
