Artikeln uppdaterades 7 december 2008
Denna ruin av en offentlig klepsydra (vattenur) ligger i den sydvästra delen av den Antika agoran i Athen, Grekland. Vattenuret byggdes under fjärde århundradet f.Kr., och är en påbyggnad, på norra sidan, av en byggnad, som man tror var Heliaia. Heliaia var en av flera domstolar, som antika författare förlägger i närheten av Agoran. Klepsydra betyder vattentjuv och kommer av de grekiska orden klépto, stjäla (jämför kleptoman) och hydor, vatten. Ordet klepsydra är släkt med det populära ordet för solur, skiathéras, skuggfångaren, som kommer av orden skia, skugga och theráo, fånga, jaga. Tidigt användes klepsydror för att begränsa tiden för anföranden vid domstolsförhandlingar. Ett problem med vattenuret var att om vattnet rinner ut ur ett hål i botten av ett cylindriskt kärl så avtar hastigheten med tiden eftersom vattentrycket i öppningen minskar efter hand som vattennivån sjunker. För att vattenuret inte ska ”dra sig” så måste vattennivån vara konstant. Ett sätt att lösa detta problem var att förse behållaren med mera vatten än som rann ut ur hålet i botten. Då hölls trycket konstant och uret gick jämnt.
Källor:
Grekisk och romersk ingenjörskonst, Bjarne Huldén, 1994
Athenian Agora, The American School of Classical Studies, 1993
Källor:
Grekisk och romersk ingenjörskonst, Bjarne Huldén, 1994
Athenian Agora, The American School of Classical Studies, 1993
