Voyagers guldskiva. Foto: NASA
Nu när den amerikanska rymdsonden Voyager 1, som första människotillverkade farkost, har lämnat solens heliosfär, och börjat sin oändliga resa ut i den interstellära rymden, är det ett lämpligt tillfälle att påminna om de svenska bidragen på den s.k. guldskivan, som är fastsatt på rymdsonden (en likadan skiva finns på systersonden Voyager 2).
Voyager 1 skjuts upp. Foto: NASA
Sonderna skickades upp från NASA:s Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida år 1977. Voyager 2 var först upp den 20 augusti och Voyager 1 startade den 5 september.
Planeten Saturnus sedd från Voyager. Foto: NASA
Båda sonderna besökte planeterna Jupiter och Saturnus. Voyager 2 passerade också Uranus och Neptunus. Voyager 1:s bana var inställd på att passera nära Saturnus stora måne Titan. På grund av denna manöver vreds sondens bana i nordlig riktning, ut ur ekliptikans banplan. (Ekliptikan är det banplan i vilket de flesta planeterna kretsar runt solen). Därför passerade Voyager 1 aldrig Uranus och Neptunus.
Voyager
1 färdas med en hastighet av ungefär 17 kilometer per sekund, i förhållande
till solen, och befinner sig i stjärnbilden Ophiuchus (Ormbäraren). Avståndet från
jorden till rymdfarkosten är nu nästan 23,5 miljarder kilometer [uppdaterat 2022-08-20. Se NASA:s Mission status för värden i realtid].
Deep Space Network, Canberra, Australien. Foto: NASA/JPL
Det tar 21 timmar och 46 minuter [uppdaterat 2022-08-20] för en signal från Voyager 1 att nå jorden. Sondens mätresultat tas emot av det så kallade Deep Space Network. Det består av tre jättelika radioteleskop. Ett är placerat i Mojaveöknen, i Kalifornien, och ett annat står 6 mil utanför Madrid och det tredje finns i Tidbinbilla, nära Canberra, i Australien.
Guldskivan monterad på Voyagers utsida. Foto: NASA
Med på Voyager-sondernas resa finns alltså en slags grammofonskivor av guldpläterad koppar. De har en diameter av 12 tum och på deras ingraverade räfflor finns ljud och bilder lagrade. Skivorna ska spelas med en hastighet av 16 2/3 varv per minut.
Carl Sagan. Foto: NASA/JPL
NASA gav huvudansvaret för projektet till astronomen, och populärvetenskaplige författaren, Carl Sagan. Syftet med guldskivorna är att ge ett tvärsnitt av jorden och dess varelser av år 1977. Ett budskap till en framtida, främmande civilisation, som eventuellt kommer att hitta sonderna. Men framförallt skulle det vara ett fantasieggande budskap till människorna på jorden.
Skivorna innehåller 90 minuter musik omfattande 27 olika verk, däribland kompositörerna Mozart och Bach. Som en representant för lite modernare musik valde man Chuck Berrys Johhny B. Goode. Därutöver finns musik av bland annat aboriginer från Australien och peruanska indianer. På Kosmografiska arkivets databas finns en lista över alla musikstycken. En annan avdelning innehåller olika ljud från naturen och från mänskliga aktiviteter. Exempelvis morsekod och ljud från skepp.
(Uppdatering 2018-08-14:
Humorvarning: I en sketch i det amerikanska tv-programmet Saturday Night Live, den 22 april 1978, berättade komikern Steve Martin att utomjordingar hade hittat en av Voyagersonderna. Forskarna på NASA hade också fått ett meddelande från utomjordingarna som löd: “Send More Chuck Berry!” Enligt Steve Martin skulle också nästa omslag på tidningen Time prydas av detta meddelande!
På den här webbsidan kan man se en bild av Steve Martin där han håller upp Time-omslaget. Längst ner på den sidan finns också en avskrift av sketchen.)
Guldskivorna innehåller också 116 bilder. Ett par av dem är tagna av fotografen Lennart Nilsson och de föreställer hur en människa blir till, i det ögonblick då en spermie träffar ett ägg.
Hälsningsfraser på 55 olika språk spelades också in. Allt från sumeriska till modern kinesiska, och även på svenska, från Gunnel Almgren Schaar: “Hälsningar från en dataprogrammerare i den lilla universitetsstaden Ithaca på planeten jorden.” Hon jobbade nämligen vid den här tidpunkten på Cornelluniversitetet i Ithaca i staten New York.
Medlemmarna i FN:s rymdkommitté fick också skicka med hälsningar ut i rymden. Den dåvarande svenske FN-ambassadören Anders Thunborg valde att läsa in Harry Martinsons dikt Besök på observatorium från 1945:
Harry Martinson skriver dedikationer i biblioteksbokhandel 1948. Foto: K W Gullers. Nordiska museet NMA.0031959.
BESÖK PÅ OBSERVATORIUM
Vi såg en nebulosa i en tub.
En gyllne dimflock tyckte vi oss se.
I större tuber kunde den sig te
som tusen solars ofattbara rum.
Vår tankes svindel föreställde sig
att den sig lyfte, högt från jordens krig,
från tid och rum – vårt livs naivitet –
till andra dimensioners majestät.
Där härskar ingen lag av livets sort.
Där härskar lagarna för världars värld.
Där bölja solarna till mognad bort
och klinga in i alla solars härd.
En rikedom av solar finnes där.
Var sol pulserar där med alltets lag
i större solars oerhörda sken.
Och allt är klarhet där och dagars dag.
(ur Passad, 1945)
Rymdsonden Voyager. Foto: NASA
[en del uppdateringar 2022-08-20]
Om cirka 300 år kommer sonderna att nå det så kallade Oorts kometmoln som omger solsystemet (hypotesen om molnet är uppkallat efter den nederländske astronomen Jan Hendrik Oort). 30.000 år senare kommer de att lämna de yttre delarna av Oorts moln.
Rymdfarkosten Voyager 1 kommer om drygt 40.000 år att passera 1,64 ljusår från stjärnan AC+79 3888, även kallad Gliese 445 (som nu befinner sig i stjärnbilden Camelopardalis, Giraffen), och 100.000 år senare inom 2,35 ljusår från stjärnan DM+25 3719.
Voyager 2 kommer att passera stjärnan Ross 248 på ett avstånd av 1,7 ljusår, om ungefär 40.000 år, och om cirka 296.000 år passerar sonden på ett avstånd av 4,3 ljusår från stjärnhimlens starkast lysande stjärna, Sirius.
Om 500 miljoner år kommer sonderna att ha fullbordat ett varv runt Vintergatans centrum.
Halveringstiden för uran-238-beläggningen på guldskivorna är 4,5 miljarder år och så länge räknar man också med att de delvis är möjliga att avläsa. Under dessa miljarder år kanske Voyager-sonderna passerar nära stjärnsystem som ännu inte har bildats. Efter 5 miljarder år börjar det bli svårt att förutsäga sondernas öde. Då kolliderar nämligen Vintergatan med Andromedagalaxen. Om sonderna överlever denna galaxsammansmältning kanske de kommer att färdas vidare i biljoner år tills alla stjärnor börjar slockna…
Voyagers längdskala. Illustration: NASA/JPL-Caltech.
Källor:
Artikel på webbsidan Phys.org: https://phys.org/news/2022-08-years-billion-year-legacy-voyager-interstellar.html
Voyager https://voyager.jpl.nasa.gov/
Heavens above: http://heavens-above.com/SolarEscape.aspx
Voyager https://voyager.jpl.nasa.gov/
Jakten
på liv i universum, Peter Linde, 2013
Passad,
Harry Martinsson, 1945
Jet Propulsion Laboratory:s Voyagersida: http://voyager.jpl.nasa.gov/where/index.html
Voyager, Seeking newer worlds in the third great age
of discovery, Stephen J. Payne, 2010
Cosmic Imagery, John D. Barrow, 2008
