La bergerie, clair de lune, Målning av franske konstnären Jean-François Millet.
The Walters Art Museum, Baltimore. USA. Wikimedia commons
Enligt Maria Sundin, doktor i astronomi vid Göteborgs universitet, föreställer de flesta månar i konsten antingen en fullmåne eller en nymåne.
Sundin, som bland annat har haft kursen Astronomi i konstens historia, konstaterar att tavlan La bergerie, clair de lune (Fårfållan i månljus), av den franske konstnären Jean-François Millet är en av få målningar som föreställer andra månfaser. I det här fallet en avtagande fas mellan fullmåne och halvmåne.
Med detta påstående i bakhuvudet ville jag ta reda på lite mer om Millet och hans målning. Och även ge ett par exempel på vanliga månfaser i konstens historia.
I Fårfållans nattliga scen kastar månen ett magiskt sken över fälten mellan byarna Barbizon och Chailly. Millet ska ha uttalat sig så här om den ensamme fåraherden (fritt översatt): “Hur mycket önskar jag inte att de som ser mitt arbete ska känna nattens prakt och skräck! Man borde kunna få folk att höra sångerna, tystnaden och sorlet i luften. De borde få känna av oändligheten…”
Tavlan målades 1856 och ställdes ut första gången 1867 på världsutställningen Exposition Universelle i Paris. Den kan nu ses på The Walters Art Museum i Baltimore, USA.
I Fårfållans nattliga scen kastar månen ett magiskt sken över fälten mellan byarna Barbizon och Chailly. Millet ska ha uttalat sig så här om den ensamme fåraherden (fritt översatt): “Hur mycket önskar jag inte att de som ser mitt arbete ska känna nattens prakt och skräck! Man borde kunna få folk att höra sångerna, tystnaden och sorlet i luften. De borde få känna av oändligheten…”
Tavlan målades 1856 och ställdes ut första gången 1867 på världsutställningen Exposition Universelle i Paris. Den kan nu ses på The Walters Art Museum i Baltimore, USA.
Jean François Millet, självporträtt. Målat cirka 1840.
Credit: Museum of Fine Arts, Boston, USA
Jean-François Millet föddes 1814 i Gruchy och dog 1875 i Barbizon. Båda orterna ligger i Frankrike. Han var en av grundarna till den så kallade Barbizonskolan och blev en pionjär inom 1800-talsrealismen. Han skildrade ofta böndernas liv på den franska landsbygden. Han växte själv upp på en bondgård och i stället för att visa upp den idealiserade bilden av livet på landet ville han visa den hårda verklighet som många fick leva under.
Axplockerskor. Credit: Musée d’Orsay, Paris, Frankrike. Wikimedia commons
En av hans mer kända tavlor heter Des glaneuses (Axplockerskor). Den målade han 1857 och den skildrar en grupp jordlösa kvinnor som på stubbåkern samlar de rester som finns kvar efter att storbönderna har skördat klart. Den målningen finns nu på Musée d’Orsay i Paris.
Orten Barbizon ligger i regionen Île-de-France, cirka 50 kilometer sydöst om Paris, i närheten av den 250 kvadratkilometer stora Fontainebleauskogen (en av västeuropas största sammanhängande skogar).
Orten Barbizon ligger i regionen Île-de-France, cirka 50 kilometer sydöst om Paris, i närheten av den 250 kvadratkilometer stora Fontainebleauskogen (en av västeuropas största sammanhängande skogar).
Jean François Millets bostad och ateljé i Barbizon.
Fotocredit: Achim Ebenau, wikimedia commons
I Barbizon finns Millets ursprungliga ateljé bevarad, full av teckningar, några målningar och många personliga attiraljer. I det här huset levde och verkade han i 25 år och här skapade han de flesta av sina mest berömda målningar. När han dog, den 20 januari 1875, klockan sex, stoppade man klockan i ateljén och den visar fortfarande samma klockslag.
Grekiska mångudinnan Selene. Louvren. Fotocredit: Jastrow, wikimedia commons
Månen kallades Luna av romarna och Selene eller Artemis av grekerna.
Bilden föreställer den grekiska mångudinnan Selene. Hon är i sällskap med antingen dioskurerna, dvs. halvbröderna Kastor och Polydeukes (av romarna kallade Castor och Pollux) eller av Fosforos (Morgonstjärnan) och Hesperos (Aftonstjärnan). I forntiden trodde man nämligen att Venus var två olika objekt beroende på när på dygnet planeten visade sig.
Bilden föreställer den grekiska mångudinnan Selene. Hon är i sällskap med antingen dioskurerna, dvs. halvbröderna Kastor och Polydeukes (av romarna kallade Castor och Pollux) eller av Fosforos (Morgonstjärnan) och Hesperos (Aftonstjärnan). I forntiden trodde man nämligen att Venus var två olika objekt beroende på när på dygnet planeten visade sig.
Månens olika faser
Illustration av åtta månfaser.
Bildcredit: Horst Frank, Nethac DIU, Pamplelune och MikeRun. Wikimedia commons
Månens ljusa del växer och minskar ju kontinuerligt över en månad, men det finns några hållpunkter som kan nämnas. Man kan i stort sett dela upp månfaserna i åtta delar. (Credit för de nedanstående månfasbilderna: Jay Tanner, wikimedia commons)
Den fas som visas på Millets tavla Fårfållan.
Tiden mellan nymåne och nästa nymåne kallas för en lunation.
Över till ett par exempel på mer vanliga månfaser i konsten.
Över till ett par exempel på mer vanliga månfaser i konsten.
Tilltagande månskära, efter nymåne
Zwei Männer in Betrachtung des Mondes. Målning av den tyske konstnären Caspar David Friedrich. Credit: Galerie Neue Meister, Dresden, Tyskland. Wikimedia commons
I Galerie Neue Meister, i tyska Dresden, hänger målningen Zwei Männer Betrachtung des Mondes (Två män som betraktar månen).
Den är målad av den tyske romantiske konstnären Caspar David Friedrich mellan åren 1819 och 1820. Det är skymning och i en mörk skog står två figurer. Solen har just gått ner till höger i bild. Landskapet badar i ett genomträngande rostbrunt dis. Männen tittar på månens, knappt några dagar gamla, växande skära. Månen är på väg att gå ner. Månens mörka del är svagt upplyst av så kallat jordsken (eller askljus), dvs solljus som har reflekterats av jorden tillbaka på månens mörka sida.
Den är målad av den tyske romantiske konstnären Caspar David Friedrich mellan åren 1819 och 1820. Det är skymning och i en mörk skog står två figurer. Solen har just gått ner till höger i bild. Landskapet badar i ett genomträngande rostbrunt dis. Männen tittar på månens, knappt några dagar gamla, växande skära. Månen är på väg att gå ner. Månens mörka del är svagt upplyst av så kallat jordsken (eller askljus), dvs solljus som har reflekterats av jorden tillbaka på månens mörka sida.
På det tidiga 1500-talet var Leonardo da Vinci den förste som kom med den rätta förklaringen till jordsken. I hans så kallade Codex Leicester, från cirka 1510, ser en av hans teckningar av månskivan förvånansvärt lika ut som den i Friedrichs målning. Han kallade återskenet Lumen cinereum (askans ljus; askljuset).
Åter till Friedrichs målning. Till höger om månen ser man en ljus himlakropp. De flesta konsthistoriker har antagit att det är aftonstjärnan, planeten Venus. Men Donald W. Olson, astronomiprofessor vid Texas State University, ville ta reda på om det stämde. I boken Further adventures of the Celestial Sleuth berättar han, och hans arbetsgrupp, om hur de anser sig ha lyckats placera tavlans motiv till bergen nära den lilla byn Krippen, i kommunen Bad Schandau, i tyska Sachsen. Utredningen ledde också fram till att det handlade om nymånen den 30 juni 1813, strax efter solnedgången. Den planet som då passade in är inte Venus, utan Jupiter, som lyste starkt bara två grader norr om månen, dvs till höger om och strax ovanför månen.
Caspar David Friedrich. Målning av tyske konstnären Johann Karl Bähr, 1836.
Credit: Galerie Neue Meister, Dresden, Tyskland. Wikimedia commons
Caspar David Friedrich föddes 1774 i Greifswald i det som då hette Svenska Pommern (i dag Vorpommern) och dog 1840 i tyska Dresden. Svenska Pommern tillföll Sverige i samband med Westfaliska freden 1648 och var i svensk ägo till 1815. Friedrich var en av romantikens mest berömda landskapsmålare. Hans mest kända målningar innehåller kustlandskap och dramatiska bergslandskap.
Tre dagar gammal nymåne över Karlstads domkyrka 2022-03-05.
© Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
Fullmåne
Die Sentimentale. Målning av tyske konstnären Johann Peter Hasenclever, 1846.
Credit: Museum Kunstpalast, Düsseldorf, Tyskland. Wikimedia commons
I Düsseldorf kan man i konstmuseet Kunstpalast se den här tavlan av konstnären Johann Peter Hasenclever. Den får representera alla fullmånar i konstens historia. Hasenclever målade tavlan cirka 1846 och den kallas Die Sentimentale, men ibland presenteras den bara med sitt katalognummer Q15805820. Det är en satir med nästan alla klichéer från den själfulla romantiken under 1700- och 1800-talen. Kvinnan ser drömmande och med tårar i ögonen ut genom fönstret på natthimlen. Ansiktet vilar på handen i en gest av melankoli. Runt henne finns symboliskt laddade föremål, till exempel Goethes tragiska roman Den unge Werthers lidanden. Fullmånen lyser upp kvinnans längtansfyllda ansikte och reflekteras också i molnen och sjön.
Selbstbildnis an der Staffelei, självporträtt av Johann Peter Hasenclever, färdigställd cirka 1851. Credit: Stadtmuseum Düsseldorf., Tyskland. Wikimedia commons
Johann Peter Hasenclever föddes den 18 maj 1810 i Remscheid, Tyskland, och dog den 16 december 1853 i Düsseldorf, Tyskland. Han tillhörde den så kallade Düsseldorfer Malerschule.
Harmonia macrocosmica
Harmonia macrocosmica, nyutgåva år 2012 av förlaget Taschen
Jag skulle vilja visa boken Harmonia Macrocosmica från 1660. Den tillskrivs den tyske astronomen, kartografen och matematikern Andreas Cellarius och innehåller 29 dubbelsidiga, handkolorerade gravyrer i folioformat. Illustratörerna hette Frederik Hendrik van den Hove och Johannes van Loon, och boken var publicerad av Johannes Janssonius. Så här stod det att läsa i utställningskatalogen Modern astronomi från Lunds universitet år 2009: “En av de vackraste och mest storslagna astronomiböcker som någonsin publicerats är Harmonia macrocosmica av Andreas Cellarius. Boken lämnar en detaljerad bild av astronomins tillstånd i mitten av 1600-talet.”
Harmonia Macrocosmica, månfaser. Andreas Cellarius, 1660. Wikimedia commons
I boken finns det här uppslaget som bland annat visar 36 olika månfaser (i nedre vänstra hörnet), alla med latinska namn. Till exempel heter fullmåne Luna soli opposita plenilunium. Cellarius hade planer på en andra volym av Harmonia macrocosmica. Den skulle vara ett komplement till den historiska inriktningen i del ett och ta upp astronomin på Cellarius egen tid. Men den delen blev aldrig klar. Uppgifterna om Cellarius liv är knapphändiga. Han föddes omkring år 1596 i staden Neuhausen, nära Worms i Tyskland. 1637 arbetade han som rektor på en skola i Hoorn i Nederländerna. Han dog cirka 70 år gammal år 1665. Inget porträtt av honom är känt. Hans grav är okänd och inget minnesmärke finns efter honom i staden Hoorn. Däremot är asteroid nummer 12618, som upptäcktes den 24 september 1960, uppkallad efter honom.
Blodmåne
Total månförmörkelse 27 juli 2018 sedd från ESA:s European Space Astronomy Centre nära Madrid, Spanien.
Detta är ett foto på en blodmåne. Denna anslående effekt kan bara uppstå vid fullmåne då jorden befinner sig mellan solen och månen. Vid en total månförmörkelse blockerar jorden ljuset från solen, men månen blir inte helt svart. Den röda månen uppstår eftersom solljusets färger sprids olika mycket när de passerar genom jordens atmosfär.
Illustration som visar hur ljusets färger bryts i jordatmosfären och skapar blodmåne. Bildcredit: Eggishorn efter ett original av Sanu N. Wikimedia commons
Ljus med kortare våglängder, som till exempel blått och violett ljus, sprids mycket mer än ljus med längre våglängder, som till exempel rött och orange ljus. Det innebär att det röda ljuset tränger igenom atmosfären och kan belysa månen och därmed skapas det man i dagligt tal kallar en blodmåne.
Nästan fullmåne över Tingvallaobservatoriet, Karlstad. Gamla gymnasiet, Adolpho-Fredericianum. 20090109. © Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
Avslutningsvis en bild på månen över det gamla Tingvallaobservatoriet från 1759. Observatoriet ligger i Karlstad och kröner byggnaden som har namnet Gymnasium Adolpho-Fredericianum. Det är nästan fullmåne, bara en dag kvar.
Källor:
Raising the interest and reaching out with interdisciplinary astronomy, YouTube-inlägg av Maria Sundin, 2021
The Book of the Moon, Maggie Aderin-Pocock, 2019
Harmonia Macrocosmica, Andreas Cellarius, originalutgivningsår 1660, nyutgivning 2012.
Olika wikipedia-sidor
Artikeln The studio of Jean-François Millet av Della Drees
The Walters Art Museum, webbsida: https://art.thewalters.org/detail/24760/the-sheepfold-moonlight-2/
Notebooks of Leonardo da Vinci, översättning Jean Paul Richter, 2014
Depictions of the Moon in Western Visual Culture, artikel av Jay M. Pasachoff och Roberta J.M. Olson, 2019
Further adventures of the Celestial sleuth, Donal W. Olson, 2018
Utställningskatalogen Modern astronomi, Lunds universitetsbibliotek, Nyholm, Lundström och Holmberg, 2009
Raising the interest and reaching out with interdisciplinary astronomy, YouTube-inlägg av Maria Sundin, 2021
The Book of the Moon, Maggie Aderin-Pocock, 2019
Harmonia Macrocosmica, Andreas Cellarius, originalutgivningsår 1660, nyutgivning 2012.
Olika wikipedia-sidor
Artikeln The studio of Jean-François Millet av Della Drees
The Walters Art Museum, webbsida: https://art.thewalters.org/detail/24760/the-sheepfold-moonlight-2/
Notebooks of Leonardo da Vinci, översättning Jean Paul Richter, 2014
Depictions of the Moon in Western Visual Culture, artikel av Jay M. Pasachoff och Roberta J.M. Olson, 2019
Further adventures of the Celestial sleuth, Donal W. Olson, 2018
Utställningskatalogen Modern astronomi, Lunds universitetsbibliotek, Nyholm, Lundström och Holmberg, 2009
