Musse Piggs skapare och en poet från antikens Rom har nyligen gett namn åt Merkurius-kratrar
Merkurius sedd från rymdsonden MESSENGER. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Internationella astronomiska unionen har godkänt namnförslag för nio nedslagskratrar på planeten Merkurius. Förslagen kom från teamet bakom den amerikanska rymdsonden MESSENGER, som har kretsat runt Merkurius sen den 18 mars 2011. Kratrar på Merkurius får sina namn efter poeter, författare, kompositörer, arkitekter, konstnärer och artister.
CATULLUS
Kratern Catullus på Merkurius (100 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington/
Gaius Valerius Catullus var en poet som levde under den romerska republikens tid. Han föddes ca 84 f.Kr. och dog ca 54 f.Kr. Hans uttryck för kärlek och hat anses allmänt tillhöra den finaste lyriken från antikens Rom. Han var samtida med Cicero och Julius Caesar, som finns omnämnda i hans dikter, ofta med satirisk humor.
Dekorerat titelblad till John Notts The poems of Gaius Valerius Catullus, föreställande Catullus. 1795. Wikimedia Commons
I tjugofem olika dikter beskriver han den olyckliga kärleksaffären med en gift kvinna, som han kallar Lesbia, en pseudonym för Clodia. Hon antas ha varit gift med Metellus Celer och syster till den radikale demagogen Publius Clodius Pulcher.
Stjärnkarta över stjärnbilden Coma Berenices (Berenikes hår). Copyright © 2003 Torsten Bronger. Wikimedia Commons
Catullus dikt nummer 66 berättar om stjärnbilden Coma Berenices (Berenikes hår) och antas grunda sig på en dikt av Kallimachos från Kyrene (enbart fragment finns kvar av Kallimachos originaldikt).
Historien går så här: när den egyptiske kungen Ptolemaios III Euergetes gick i strid med seleukiderna, i Syrien, år 243 f.Kr., klippte hans hustru Berenike av sig sitt långa hår, och placerade det på gudinnan Afrodites altare, i förhoppning om att hennes make därmed skulle återvända helskinnad från striderna. En morgon, efter att Ptolemaios hade kommit tillbaka från Syrien, hade hårlockarna försvunnit! För att lugna den upprörde Ptolemaios meddelade hovastronomen Konon (från Samos) att Berenikes hår hade tagits upp till himlen, förvandlats till stjärnbilden Berenikes hår, och hade placerats mellan stjärnbilderna Lejonet, Jungfrun och Stora björnen.
Catullus berättar historien sedd från hårlockarnas synvinkel. De beklagar sig över att ha blivit avskilda från Berenike och placerade på stjärnhimlen.
Uppdaterat 2015-03-23
Stjärnbilden förekommer visserligen i Eratosthenes verk Catasterismi, men togs inte med av astronomen Ptolemaios (inte att förväxla med Ptolemaios Euergetes) bland de 48 stjärnbilderna i hans stora verk Almagest. Däremot nämner han hårlocken i beskrivningen av stjärnorna, runt Lejonet, som inte tillhörde någon stjärnbild. Första gången som Berenikes hår blev en "riktig" stjärnbild var när den tyske kartografen Caspar Vopel ritade in figuren, under namnet Berenices Crinis, på sin himmelsglob från 1536 (som nu förvaras i Kölns stadsmuseum). Sen hade kartografen Gerard Mercator tagit med den på sin glob år 1551. Men det var först år 1602, då Tycho Brahe tog med den i sin stjärnkatalog, som den blev helt accepterad av astronomerna. Den har överlevt till våra dagar och ingår numera bland de 88 stjärnbilder som stadfästes av Internationella astronomiska unionen 1930.
DISNEY
Kratern Disney på Merkurius (113 km i diameter). Inte så svårt att förstå varför man valde den här kratern att representera Disney. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Walter Elias "Walt" Disney föddes 1901 och dog 1966. Han var en amerikansk filmskapare, regissör, manusförfattare, animatör och entreprenör. Tillsammans med sin bror Roy O. Disney grundade han bolaget Walt Disney Productions (numera The Walt Disney Company). Walt Disney och hans medarbetare skapade sådana välkända tecknade figurer som Musse Pigg, Kalle Anka, Lady och Lufsen, och Pluto.
Walt Disney med figurer ur Snow White and the Seven Dwarfs från 21 december 1937. Public domain enligt Wikimedia Commons
Pluto är uppkallad efter planeten Pluto, som numera är klassificerad som en dvärgplanet. Planeten upptäcktes av Clyde Tombaugh och det offentliggjordes den 13 mars 1930. I boken The Hunt for Planet X berättas det att namnet föreslogs av den elvaåriga skolflickan Venetia Burney i Oxford. Hon var intresserad av klassisk mytologi, och astronomi, och tyckte att namnet på underjordens gud, i den romerska mytologin, passade för en planet som befann sig på en så mörk och kall plats i solsystemet.
Den 1 maj 1930 blev namnet officiellt. Då hade Musse Pigg ännu inte fått någon hund. Första gången som Musse hade en hund är i filmen The Chain Gang i september 1930 och då var den utan namn. En och en halv månad senare, i filmen The Picnic, hade hunden fått namnet Rover. Den 3 maj 1931 bytte Rover namn till Pluto i The Moose Hunt.
Pluto sedd från sonden New Horizon 14 juli 2015. Credit: NASA / Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory / Southwest Research Institute
Enligt Walt Disney Studios finns det inga officiella dokument som visar att den tecknade figuren Pluto var uppkallad efter den nya planeten, men det är ingen tvekan om att Disneys Pluto hjälpte till att göra planeten Pluto till barnens favorit. Det kan också förklara varför många blev upprörda när Pluto degraderades till dvärgplanet i augusti 2006.
Walt Disney besöker Wernher von Braun på Army Ballistic Missile Agency (ABMA) vid Redstone Arsenal, Alabama, USA den 1 januari 1954. NASA-foto enligt Wikimedia Commons
Med en tv-serie i tre delar populariserade Walt Disney tanken på rymdresor. 1955 kom de två delarna Man in Space och Man and the Moon och 1957 Mars and Beyond. Den sista delen hade premiär den 8 december 1957, bara två månader efter att Sovjetunionen hade skickat upp Sputnik 1.
Krims astrofysiska observatorium i Nauchnyj, Ukraina. Fotograf: Kirx at the English language Wikipedia (Wikimedia Commons)
Walt Disney har fått asteroiden nummer 4017 Disneya uppkallad efter sig. Den upptäcktes av Ljudmila Georgievna Karachkina vid Krims astrofysiska observatorium i Nauchnyj, Ukraina, den 21 februari 1980.
HOPPER
Kratern Hopper på Merkurius. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Amerikansk målare. Han föddes 1882 och dog 1967. Han är mest känd för sina starkt realistiska skildringar av samtidens USA.
Målning av Edward Hopper, The El Station, 1908, Whitney Museum of American Art. Public domain enligt Wikimedia Commons
Som Andrew Graham-Dixon säger i dokumentärfilmen Amerikansk konst: "Hans konst handlar om vad som var fel med USA. Hoppers målningar är voyeristiska glimtar som verkar fånga det inre kaoset hos ensamma personer.
Nåt har precis hänt eller ska hända i outgrundliga liv. Det tydligaste med hans vision av USA är den genomgående känslan av tomhet, flyktighet och rotlöshet."
Självporträtt av Edward Hopper 1906. Källa: http://www.museumsyndicate.com/item.php?item=9438 Wikimedia Commons
JOPLIN
Kratern Joplin på Merkurius (139 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Scott Joplin var en afro-amerikansk kompositör och pianist som skrev 44 ragtimelåtar. Han föddes 1868 och dog 1917. En av hans första kompositioner, Maple Leaf Rag blev ragtimemusikens första och mest inflytelserika hit.
Foto av Scott Joplin i en ålder av cirka 30 (1906). Wikimedia Commons
Flera av Joplins kompositioner, bland annat The Entertainer, användes i filmen The Sting (Blåsningen på svenska) från 1973, med Paul Newman och Robert Redford i huvudrollerna.
KOBRO
Kratrarna Kobro och Komeda på Merkurius (båda är 54 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Foto av Katarzyna Kobro (1898). Wikimedia Commons
KOMEDA
Kratrarna Kobro och Komeda på Merkurius (båda är 54 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Krzysztof Komeda var en polsk jazzpianist och kompositör av filmmusik. Han föddes 1931 och dog 1969. Han skrev bland annat musiken till Roman Polanskis filmer Rosemarys baby (1968), Cul-de-sac (1966) och Vampyrernas natt (1967). Hans album Astigmatic (1965) anses allmänt vara en av de viktigaste europeiska jazzalbumen.
Porträtt av Krzysztof Komeda målad av Zbigniew Kresowaty. Wikimedia Commons.
KYOSAI
Kratern Kyosai på Merkurius (39 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Kawanabe Kyosai var en japansk konstnär och karikatyrtecknare. Han målade också många motiv som han hämtade från sitt lands folklore. Han föddes 1831 och dog 1889.
Gyosai Kadan Nihen (Pictorial Accounts of Gyosai), Part II, Volume 3, ca år 1887. Konstnär: Kawanabe Kyosai. Tillhör Brooklyn Museum, New York, USA. Wikimedia Commons
POPOVA
Kratern Popova på Merkurius (34,7 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Ljubov Popova var en rysk målare, scenkonstnär och illustratör som föddes 1889 och dog 1924. Enligt Moderna museets hemsida målade hon i den s.k. kubo-futuristiska stilen. Mellan åren 1916 och 1918 arbetade hon med serien Måleriska arkitekturer, som var uppbyggda i flera plan med geometriska former som överlappar och genomtränger varandra.
Air Man Space. Målning av Ljubov Popova (1912). Skannad från Petrova,Bassner, Burliuk-Holt Russian Futurism, ISBN 3-930775-91-3. Public domain enligt Wikimedia Commons
WATERS
Kratern Waters på Merkurius (15 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
McKinley "Muddy Waters" Morganfield var en afro-amerikansk bluesmusiker som föddes 1915 (finns också uppgifter om 1913 som födelseår) och dog 1983. Han anses allmänt vara den moderna Chicago-bluesens fader. Smeknamnet Muddy Waters kommer av att han som barn gärna lekte i det leriga vattnet i Deer Creek.
Bluesartisten Muddy Waters på invigningen av Peaches Records & Tapes i Rockville (mitten av 1970-talet). Foto: Greg Goode Ft. Lauderdale, FL. Wikimedia Commons
Tidigare har 86 kratrar namngivits på Merkurius, sen MESSENGER:s första förbiflygning i januari 2008. Bland dessa finns bland annat Strindberg, Munch, Ibsen och Sibelius:
Kratern Strindberg på Merkurius (189 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Kratern Munch på Merkurius (57 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Kratern Ibsen på Merkurius (159 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Kratern Sibelius på Merkurius (93,5 km i diameter). NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Rymdsonden MESSENGER (MErcury Surface, Space ENvironment, GEochemistry, and Ranging) sköts upp från Cape Canaveral i Florida den 3 augusti 2004. Den gjorde sedan en flygning förbi jorden, två gånger förbi Venus och tre gånger förbi Merkurius, innan den lade sig i omloppsbana runt Merkurius den 18 mars 2011. MESSENGER ovanför Merkurius
Amerikanska rymdsonden MESSENGER startar den 3 augusti 2004 från Cape Canaveral, Florida, USA. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Den blev då den första rymdfarkost som rör sig i en konstant bana runt planeten och den är också den första rymdsond som besöker Merkurius sedan Mariner 10 år 1975 (Mariner 10 fotograferade bara 45% av planetytan). Banan är mycket excentrisk. På sin lägsta punkt rör den sig 200 kilometer över ytan, och på dess högsta punkt 15.000 kilometer. Rymdsondens storlek är 1,44 x 1,28 x 1,85 meter och den väger 1,1 kg.
Merkurius sedd från MESSENGER:s tredje förbiflygning. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Merkurius är den av solsystemets planeter som ligger närmast solen och dess år är bara 88 dagar långt. Den snurrar tre varv runt sin axel under två av sina år. Sedd från jorden ligger den mycket nära solens kraftiga ljus och är därför svår att observera. Den syns bara precis innan soluppgång eller strax efter solnedgång.
Den har en diameter på 4.880 km vilket gör att den är solsystemets minsta planet. Den är till och med lite mindre än Jupiters måne Ganymedes och Saturnus måne Titan, men den är dubbelt så tung.
Merkurius är känd sen forntiden. Babylonierna kallade den för Nabu, som var skrivare och gudarnas budbärare. Planetens snabba rörelse över himlen fick grekerna att kalla den för Hermes, också gudarnas budbärare. Romarnas motsvarighet hette Merkurius. Yttemperaturen växlar mellan -185 grader Celsius på natten till +430 grader på dagen, vid ekvatorn. Det är den största variationen i hela solsystemet. Planeten har en mycket tunn atmosfär bestående av väte, helium, syre, natrium, kalium, kalcium och magnesium. Merkurius har också ett magnetfält, som dock är 100 gånger så svagt som jordens. 60% av dess totala massa består av en jättelik järnkärna.
Caloris basin på Merkurius. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington/
Den 1.550 kilometer stora Caloris basin är den största formationen på Merkurius och bildades förmodligen vid ett forntida asteroidnedslag.
Merkurius nordpol. NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
I slutet av november 2012 meddelade NASA att man hade funnit starka bevis för att det finns rikligt med vatten i frusen form i de ständigt skugglagda kratrarna vid polerna.
Astronomer på Internationella astronomiska unionens generalförsamling den 24 augusti 2006 i Prag, Tjeckien, röstar om att Pluto ska klassificeras som dvärgplanet. Wikimedia Commons Creative Commons Attribution-Share Alike 2.5 Generic license.
Internationella astronomiska unionen (IAU) grundades 1919 och är en sammanslutning av de olika nationella astronomiska sällskapen från hela världen. IAU har mandat att officiellt namnge stjärnor, planeter, asteroider och andra himlakroppar. Man namnger också formationer, som t.ex. kratrar, på himlakropparna i solsystemet.
Fler bilder på Merkurius här, här och här
Källor:
Rymdsonden MESSENGERs hemsida: http://messenger.jhuapl.edu/
Amerikansk konst: från realism till abstrakt expressionism, producent Paul Tilzey, BBC Productions, 2011
The Most Influential Writers of All Time, red. J.E. Luebring, 2010
The Hunt for Planet X, Govert Schilling, 2009
Space and Astronomy Handbook, Joseph A. Angelo Jr, 2009
A Companion to Catullus, red. Marilyn B. Skinner, 2007
Geminos´s Introduction to the Phenomena, James Evans och J. Lennart Berggren, 2006
Stjärnhimlen, Robert Burnham m.fl., 2000
Sky & Telescope nr 5, 1998. Artikeln Hair-raising tale, E.C. Krupp
The Starlore Handbook, Geoffrey Cornelius, 1997
Antikens historier, Alf Henrikson, 1984
Wikipedia
Minor Planet Center, www.minorplanetcenter.org
International Film Database, http://www.imdb.com/
Moderna museet, www.modernamuseet.se
Gazetteer of Planetary Nomenclature, http://planetarynames.wr.usgs.gov/
