Karta över nordvästra Afrika ur "The Handy Shilling Atlas"
I september år 2011 hittade en marockansk meteoritjägare den första delen av meteoriten NWA 6963 i Marocko (beteckningen NWA står för Northwest Africa). Han sålde den till meteorithandlaren Aziz Habibi, utan att närmare ange några bakgrundsfakta om fyndplatsen. I mitten av maj 2012 blev nedslagsplatsen nära floden Oued Touflit, i regionen Guelmin-Es-Semara, allmänt känd (koordinater: 28° 0' 9" N, 11° 7' 54" V). Mängder av meteoritjägare sökte sig då till platsen och de kunde få tag i bitar allt ifrån 100 gram upp till 700 gram, men även några små bitar på 3-10 gram hittades. Det totala fyndresultatet kan röra sig om 8-10 kg.
Min lilla bit av NWA 6963-meteoriten.
© Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
© Sven Olsson (e-post: kosmografiska@gmail.com)
I oktober 2015 köpte jag en liten bit av NWA 6963. Den lilla skärvan väger endast 11 milligram och har en diameter av 3 millimeter.
Marsmeteoriten NWA 6963
Meteoriten NWA 6963 har av forskarna klassificerats som en meteorit från Mars, en så kallad akondrit av gruppen shergottit. Den består av 60 % pyroxen, 35 % maskelynit, 2 % ulvöspinell, 2 % av smälta fickor som innehåller kiseldioxid, mindre mängder av merrillit och spår av klorapatit och magnetkis (även kallat pyrrhotit).
En konstnärs vision av en komet som passerar nära Mars.
Vad är då en marsmeteorit? Och kommer den verkligen från planeten Mars? När asteroider, eller stora meteoriter, har slagit ner på Mars med sådan kraft att delar av Marsytan har slungats ut i rymden, och efter många miljoner år slutligen landat på jorden, kallar man dessa stenar för marsmeteoriter. Etthundratrettiotvå upphittade meteoriter har visat sig komma från Mars (t.o.m. 3 mars 2014). [Uppdatering 2023-02-18: Enligt List of Martian Meteorites (från University of Washington) har antalet mars-meteoriter nått upp till 188.] Man beräknar att det varje år landar ungefär 50 kilo sten från Mars på jorden, men det mesta hamnar i havet. Marsmeteoriter har hittats i Arktis, Antarktis och Sahara.
Alla marsmeteoriter är så kallade stenmeteoriter och består av magmatiska bergarter.
Man delar in dem i tre grupper: Shergottiter, Nakhliter och Chassigniter, och allihop har fått det samlande namnet SNC-meteoriter (uttalas ”snick”).
En shergottit-meteorit
Shergottiter är uppkallade efter Shergotty-meteoriten, en 5 kilo tung marsmeteorit, som föll ner i Sherghati (tidigare Shergotty), i Gaya-distriktet, i Indien den 25 augusti 1865.
Shergottiterna innehåller till största delen mineralerna pigeonit, augit och maskelynit. Maskelynit är en typ av glas som skapas då plagioklas förglasas av chockverkan vid asteroidnedslaget.
[Tillägg 2023-05-09: Den största marsmeteorit som hittills har hittats har fått namnet Zagami (efter en ort i Katsina-provinsen i Nigeria). Den är också en shergottit. Det var den 3 oktober 1962 som den 18 kg tunga meteoriten landade cirka 3 meter från en bonde, som höll på med att skrämma bort kråkor från ett sädesfält. Han hörde en kraftig explosion och kände av tryckvågen när marsmeteoriten trängde ner sex decimeter i jorden.]
Nakhlit-meteorit
Nakhliter är uppkallade efter meteoriten som föll ner den 28 juni 1911 i byn El Nakhla El Bahariya, nära Alexandria i Egypten. Nedslaget bevittnades av många människor och ungefär 40 fragment hittades. Enligt obekräftade uppgifter ska en bit också ha fallit ner i byn Denshal och slagit ihjäl en hund. Inga rester av hunden har någonsin visats upp, och inga andra personer, förutom uppgiftslämnaren, var vittne till händelsen. Augit är det vanligaste mineralet i Nakhliter.
Chassigniter är uppkallade efter Chassigny-meteoriten som föll ner vid Chassigny, Haute-Marne i Frankrike år 1815. Den består till 90 % av järnrik olivin.
I och med att man hittade marsmeteoriten ALH 84001, i området Alan Hills, i Antarktis den 27 december 1984 blev den inordnad i en egen, fjärde grupp av marsmeteoriter. Den kristalliserades på Mars yta för 4,5 miljarder år sedan och sprängdes loss från planetytan för cirka 17 miljoner år sedan och landade i Antarktis där den blev liggande i 13 000 år innan den upptäcktes av en amerikansk meteoritexpedition. Meteoriten består av ett vulkaniskt material som kallas orthopyroxenit.
Fossil av bakterieliknande livsform i ALH 84001?
År 1996 blev den världsberömd när forskare hävdade att den innehöll fossil efter bakterieliknande livsformer. Denna upptäckt skapade rubriker över hela världen och t.o.m. USA:s president, Bill Clinton, gjorde ett officiellt uttalande.
Men många forskare har tvivlat på att meteoriten innehåller tecken på biologiskt liv. Debatten har rasat för och emot under många år.
En konstnärs vision av marsbilen Curiosity
Hur vet forskarna att de här meteoriterna har kommit från Mars? Vi har ju ännu inte hämtat hem några stenar från den röda planeten. Men en handfull sonder och marsbilar har studerat planetens yta och atmosfär på plats, så en hel del indicier har stärkt astronomernas uppfattning om att Mars är ursprungsplatsen. SNC-meteoriter består som sagt av magmatiska bergarter och har vulkaniskt ursprung. Det är mycket märkligt eftersom de flesta meteoriter kommer från asteroidbältet, som ligger mellan Mars och Jupiter. Några meteoriter har också sitt ursprung i kometer. Men det finns inga vulkaner varken på asteroider eller på kometer. Asteroiderna kyldes ner kort efter sin tillblivelse för 4,5 miljarder år sedan och eventuell vulkanisk aktivitet avstannade då.
Marsmeteoriten NWA 7034 även kallad "Black Beauty"
Med hjälp av radiometriska mätmetoder (då man mäter det radioaktiva sönderfallet hos olika isotoper) har man kunnat visa att de flesta av SNC-meteoriterna har kristalliserats för ungefär 0,8 – 1,3 miljarder år sedan. Vanliga meteoriter är fragment som blev över efter solsystemets bildande och de är nästan 4,6 miljarder år gamla. SNC:erna har sinsemellan liknande proportion mellan olika syreisotoper. Mycket tyder på att snick-meteoriterna ursprungligen kommer från samma himlakropp och att de har bildats från smältande lava på en planet med vulkaner. Himlakroppen måste också ha varit tillräckligt stor för att kunna upprätthålla den höga temperatur som krävs för att hålla bergarter flytande under flera miljarder år. De enda kandidater som passar är de jordliknande planeterna, och möjligen vår måne. De stora gasplaneterna, exempelvis Jupiter, har ingen fast yta, och deras största månar består framför allt av is. Merkurius yta är för gammal. Venus, med sin tjocka atmosfär är skyddad från alla nedslag, förutom de allra största. Den tjocka atmosfären gör det också omöjligt att slunga ut några meteoriter från planetytan, även om nedslaget skulle vara tillräckligt kraftfullt. Återstår alltså Mars och månen.
Apollo 17-astronauten Harrison Schmitt tar månprover i Taurus-Littrow-området
den 12 december 1972
Meteoriter från månen är ganska lätta att identifiera eftersom det finns referensmaterial som hämtades från månen av Apolloastronauterna. Dessutom har inte månen haft aktiva vulkaner så sent i sin historia så att det skulle stämma med meteoriternas ålder.
Självporträtt av Viking 2. Sonden landade på Mars
den 3 september 1976
I en del av meteoriterna hittar man gas som har blivit instängd i samband med att meteoriterna slungades ut från planetytan vid kollisionerna. När man analyserar dessa gasbubblor, som bland annat innehåller argon, krypton, xenon och kväve, visar det sig att gasen matchar Mars atmosfär, enligt vad Vikingsonderna uppmätte på 1970-talet.
Den 17 oktober 2013 rapporterade NASA att marsbilen Curiositys analyser av argon i marsatmosfären stämde överens med innehållet i marsmeteoriterna. Järnet i meteoriterna har ett högt oxidationstal. Att planeten Mars är röd beror på samma färgämne som finns i Falu rödfärg.
Planeten Mars fotograferad av Hubble-teleskopet
Mängden väte i förhållande till tungt väte (även kallat deuterium) i shergottiterna är lågt. Detta beror på att Mars, som bara har 11 % av jordens massa, inte kan hålla kvar det lättare vätet med sin gravitation. Det försvinner ut i rymden och kvar finns det tunga vätet. Det tunga vätets atomkärna innehåller en neutron, utöver den enda proton som ”vanligt” väte består av.
Uträkningar har visat att det är fullt möjligt att material kan kastas ut från Mars om nedslaget är tillräckligt kraftfullt och att den inkommande asteroiden slår ner med en sned vinkel i förhållande till planetytan.
Marslandskap fotograferat av Mars Pathfinder
Så visst har min lilla sten från Mars haft en spännande historia och nog känns det märkligt att hålla en bit av den romerska krigsgudens planet i sin hand.
Källor:
Meteoritical Bulletin Database, www.lpi.usra.edu/meteor/metbull.php
Astrobiologi, David C. Catling, 2013
Falling sky, Ted Nield, 2011
Mars from Myth and Mystery to Recent Discoveries, Markus Hotakainen, 2008
Field Guide to Meteors and Meteorites, O. Richard Norton och Lawrence A. Chitwood, 2008
The Cambridge Encyclopedia of Meteorites, O. Richard Norton, 2002
Meteorites and their Parent Planets, Harry Y. McSween, 2000
Det femte undret, Paul Davies, 1999
Rocks from Space, O. Richard Norton, 1998
Wikipedia
